Från hallen hörs det DUNIDINSIRUNS och klor som slirar på golvet. När jag tittar ut från min fotölj i vardagsrummet ligger Göran tryckt med nyllet i golvet och stirrar på musen vi lekte med nyss. "Vad gör du Göran?" "MrrrR?" säger han och tittar på mig. Sen springer han hit och mrr-ar lite till med svansen i topp och lilla huvudet sänkt och dom stora ögonen tittandes i mina. För ja, han tittar i ögonen. Vi tror det är lite därför Bruno inte tål Göran så bra, dom talar inte riktigt samma språk. Bruno är väldigt mycket katt och avböjer artigt med blicken när man tittar på honom, om han inte är busig, bråkig eller vill någonting extra särdeles mycket.

På kvällarna när jag gått och lagt mig brukar jag ropa på Göran med min gosegosröst. För vilken annan röst går väl att använda när man pratar med katter? Efter lite lock och pock brukar man höra "Mrrr" och små tassar som närmar sig. Sen hör man det sedvanliga bilbrums-kurret och Göran hoppar upp för att lägga sig på magen och trycka upp arslet i ansiktet på en. Bruno är gentleman och sover i fotänden eller i sin korg bredvid sängen.

Nu sitter Göran i hallen och ylar.

Jag kan säga att vi hade grova problem med Göran när han började närma sig sin tonårstid. Han jamade förskräckligt högt, och länge. Och detta satte han igång med om Albert, jag eller Bruno gick hemifrån. Så när Albert på den tiden åkte till jobbet vid klockan tre på natten satte Göran igång att jama. Högt. Och länge. Att jag skulle till jobbet vid klockan sex och behövde sova var ingenting som han visade hänsyn till. När vi efter en tid hade levt med denna frustration och Bruno nästan aldrig orkade vistas hemma längre gick det till och med så långt att vår granne en gång knackade på och berättade för oss att vår katt skriker om dagarna. Jo tack, vi vet. Sorgligt nog trodde grannen att det var någon sorts fråga om djurmisshandel. Vi däremot tyckte snarare det var någon sorts fråga om människomisshandel. Tack och lov avtog Görans värsta skrikmani med tiden, fast fastnar Göran i trapphuset brukar vi nog ganska snart höra det genom vår solida dörr. Han är inte rädd för att yttra sig verbalt den katten.