Språkkrock på sjukhuset
Det lät i stort sett såhär:
Doktorn - Du är frisk, jag ser det här, du frisk, operationen lyckad!
Jag - Ja, men det här är ett annat problem, jag tror också att operationen lyckades och att extrabanan är borta. Men nu har jag problem med för hög vilopuls och har ibland svårt att andas.
Doktorn - Ja, ja, ja, ja, ja *viftar avfärdande med handen* du kanske mycket tankar?
Jag - Nej inte direkt, min lillasyster lider av samma problem, och en släkting hade också problem med puls och andning.
Doktorn - Ja, ja, ja, ja, ja *viftar avfärdande med handen*
Jag - Kan min höga vilopuls bero på mitt lite låga blodtryck?
Doktorn - Du vet......... dom med låg, eh.... eh..... frekvens, eh, ofta få, eh.. hög, eh... eh.............. eeeh....
Jag - Blodtryck?
Doktorn - Ja!...... Jag högt blodtryck, du låg, mycket bra, högt blodtryck dåligt!
o.s.v.
Ja du d låter som sagt komiskt, men man ska gå från doktorn nöjd och ha fått svar på sina frågor. Du borde ringa o klaga!
Byt läkare!
Ja inte går jag tillbaka till honom nåt mer i alla fall! Behöver jag tillägga att besöket kostade 300 kr..
När jag gick sen sa han förresten: "om du vill fråga, ring mig, vi prata"
Lite lustigt i sammanhanget tycker jag :P
Det låter lite som när jag var hos läkaren för att jag fick epilepsikänningar då och då. Det bröt ytterst sällan ut till anfall men jag var där för att få reda på vad det handlade om. Läkaren avfärdade det hela med att nej, man får inte epilepsi av blinkande ljus. I mitt fall kunde det utlösas bara av att cykla eller åka bil genom skogen och solen trängde genom träden vilket jag förklarade men nä, det var ingenting han hade hört talas om och det verkade som han trodde jag bara hittade på. Vissa ska verkligen inte vara läkare! Noll social kompetens eller yrkesmässig kompetens heller för den delen. Otroligt irriterande när man upplever något som ett verkligt problem som påverkar vardagen. Gå till någon annan som tar dig på allvar!
Men fyfan, suck... Att läkare avfärdar en är nog ett ganska vanligt problem vad det verkar. Han verkade ju dessutom inte vara läkarkunnig ens den du var hos! Fick du hjälp sen?
Verkligen irriterande! Jag var hos en läkare på vårdcentralen för två veckor sen som berättade massor om att det fanns fall där man fått problem med andningen i och med pulsproblem. Han var säker på att min höga puls beror på någonting och att man måste ta reda på var det är. Att ha en vilopuls på 100 sa han var inte bra i längden. Därför fick jag ett läkarbesök bokat på sjukhuset på hjärtavdelningen, och det var där jag var i onsdags..
Och den läkaren fick jag ju som du förstår ingenting vettigt ifrån. Är inte ens säker på att han förstod varför jag var där, eller vad jag ens pratade om. Att ha en vilopuls på 100 menade han var: "ja, ja, ja, ja, ja, du är ung".
Min lillasyster ska också undersökas på samma sjukhus men hos barnläkare då hon bara är 13. Eftersom vi har samma problem så hoppas vi att hon får ett mer vettigt svar. Blir det samma sak där och problemet inte försvinner magiskt av sig självt får jag väl lov att söka vård på nytt och betala härliga summor med pengar återigen.
Go lång text det blev, hoppas du har det gott Anna :) jag äter chokladbollar.
Nä, jag gav upp det där! Och det har nästan gått över helt. Kan absolut känna av ibland, bli lite snurrig när det blinkar, men jag vet att jag måste titta bort och då är det egentligen inget problem! :)
Alltså de flesta går ju inte till läkaren i onödan, det är ju så. De allra flesta kanske upplever besvär men brukar ju vänta och se, kanske försöka självdiagnostisera och lite så där innan man ringer läkare. Därför är det väldigt konstigt att man inte blir tagen på allvar. Hoppas din lillasyster får mycket bättre bemötande och svar än det du fick erfara och att du träffar en mycket vettigare läkare också!
Mums, chokladbollar!!
Skönt! :) blir det värre igen kan jag rekommendera att gå till en privatläkare. Vi har det här i Katrineholm och ett besök där kostar lika mycket som på en vanlig vårdcentral, men dom verkar mer kunniga och anstränger sig verkligen för att hjälpa. Har ni något sånt i Norrköping?
Kanske råkar läkarna ut för många fall där det är just bara inbillning, hypokondri eller stress som lurar. Men på något sätt tycker jag att om det nu exempelvis "bara" är stress som får en att må dåligt så kanske man behöver vägledning till hur man kan bearbeta det problemet?
Tack för ditt fina svar! Chokladbollarna var i högklass!
Nja... mitt besök gick väl inte heller så där enormt bra om vi säger så...
Mitt besök lät väl ungefär såhär:
Mamma: Ja, hon har hög vilopuls.
Lång diskussion.
Mamma: Vi blev hit-skickade av en annan läkare som tyckte att vi skulle kolla upp hennes (min) höga puls.
Läkaren: Ja, ja, ja, vad spelar det för ROLL om hon har hög puls eller inte. Jag ser inte vad det skulle spela för roll!
Mamma: Men hennes storasyster blev opererad för hon hade extrabanor, och nu har hon hög puls samt andningsproblem, precis som Jessica här har. Hennes storasyster ska bli skickad till Eskilstuna, de ska kolla om det har med hormonerna att göra.
Läkaren: Himlar med ögonen. Men de är inte samma människa! Vad spelar det för roll? Inte samma person. Sedan förstår jag inte vad de ska ta för prover som de kan se på hur hennes systers hormoner fungerar...!?
En stund senare...
Mamma: Vad var Jessicas lägsta puls under 24-timmars-EKG:t?
Läkaren: Eh... få se nu här. Runt 40-50.
Mamma: Jamen det låter ju bra! Vad var hennes högsta då?
Läkaren: Tja... ja... runt 160-170-180... men som sagt! Vad spelar det för roll om hon har hög puls?
