Panikångesten är ett faktum.
Från att jag var ganska liten har jag från och till levt med panikångest. Inte panikångest i den bemärkelsen att man får lite ångest eller panik, andas några djupa andetag och så går det över. Nej. Panikångestattacker som växer fram sakta men säkert och sen eskalerar och håller strypgrepp på mig i 20-30 minuter. Svett, illamående, andnöd, yrsel, domningar, skakningar och en säker känsla på att jag håller på att dö sammanfattar lite grann. Det är förjävligt och inga ord jag skriver kan egentligen förklara på ett fullkomligt sätt. Det värsta är att jag inte litar på min kropp och att det känns som att den bestämmer över mig och därmed är helt ostyrbar. Tänker jag bara tanken på panik så blir jag genast rädd att hjärnan hörde vad jag tänkte och genast börjas det.
Från och till känner jag mig så ensam och blottad. Panikångesten begränsar mitt liv. Hoppas kunna sluta fred med min kropp och knopp och bli stark inuti igen. Får nog inse nu att hjälp utifrån är vad jag behöver för att få det här att bekämpas och passera. Jag tänker inte tillåta mig själv att må så här dåligt. Jag förtjänar bättre.
Kärlek och stöd till alla er där ute som också kämpar med ert inre. Ge aldrig upp, livet är så fint när man väl kämpat sig igenom skiten.
Kämpa på och va envis så du får hjälp. Du förtjänar verkligen bättre! Jag tycker det finns en styrka i dig för att du pratar om det och ändå inte låter paniken vinna helt. Kram
Det måste verkligen vara fruktansvärt. Att inte ha kontroll att styra över varken känslor och kropp.
Eftersom jag inte har panikångest vore det orättvist av mig att påstå att jag förstår hur det känns så, men just den känslan av att inte ha kontroll. De gånger jag varit med om något jag upplevt som jobbigt och som fått min kropp att reagera utåt på något jag känner inuti har jag blivit så jäkla rädd. Det är riktigt obehagligt!
Hoppas verkligen du hittar en behandling som gör allting lättare och som gör att panikångesten inte hindrar dig i vardagslivet mer! Det förtjänar du verkligen. <3
Tack för ert stöd, vad fina ni är! <3 Blir varm i kroppen. Att inte kunna styra över sin egen kropp är nog bland det läskigaste som finns. Panikattackerna är värst, men den ständiga oron över att det kan smälla till när som helst gör livet hårt. Det är hemskt att inte kunna njuta av livet när man annars har det så fint.
