Det är inte Kul att spendera tid på att försöka räta ut min nacke när den ändå hela tiden ser likadan ut ändå, dvs Missbildad! Jag har aldrig sett en annan människa med lika mycket gamnacke som mig. Och nej fyfan vad tråkigt det är att bry sig.

 

och sen undrar jag, varför finns det aldrig, aldrig, Aldrig likadana strumpor i strumphyllan?

 

/för varm, för jag hittade inte dom kläderna jag ville ha i klädröran, wäääääääääääääää.

Okej Johanna. Borde läsa, läsa, läsa. Och sen tolka lite läroplan. Borde vara enkelt om jag bara liksom.. börjar.

Det ser förjävligt ut här hemma. Rent ut sagt. Lena ställer till med äckelröra i badrummet och hallen med all kattsand och alla bajs- och kissbollar hon vispar runt när hon leker. Senast hittade vi en bajskorv högst upp i katträdet..

 

Göran har kräkts två gånger inatt, en gång i hallen, på mattan, och en gång i vardagsrummet, på soffan.

 

Inte för att vi inte tagit bort bajs, kiss och kräks och sånt, men nåt som vi inte tagit bort är äckelröran vi själva ställt till med i köket, på diskbänken. Fastän vi har diskmaskin.

 

Sen är jag sjuk också. Så ja, det ligger om vi säger så lite snorpapper här och där. Snälla alla, kom Inte på spontanbesök just nu.

Görbra träningsmusik. Johanna studsar runt, Bruno svansar omkring mina ben och Lena kör stenhård springa-omkring-som-en-galen-ekorre-träning.

 

 

Stackars Bruno kan varken tvätta tassarna eller äta med den där grejen runt halsen. Nåt vi tycker är lite märkligt är att han, trots sitt halta tillstånd och nu rätt oskrämmande utseende, står vid alla fönsterkarmar och dörrposter för att kunna smita ut och fortsätta vakta sitt revir om tillfälle ges.. Vilket det inte gör.

Sittligger i Lenas fisoser i soffan, helt ärligt, hon fes nyss. Nu snuttar hon mig på hakan. Vaknade tidigt idag, försökte sova, men Göran och Lena sprang maraton efter och på varandra mellan fotöljen i sovrummet och soffan i vardagsrummet. Efter en timme av rännandet gav jag upp mitt fjuttiga sovförsök. Gav dom mat och dom slukade den görsnabbt. Bruno är ute. Albert är på jobbet. Älskar att vara hemma igen. Mumsar på pojkagrisar som mamma och pappa köpt i Gränna i helgen.

 

Nu ska jag se på North & South, en minitvserie från 2004 som fått 8.9/10 i betyg på IMDb. Måste ju vara bra!

Nu har husvakten slutfört sina sysslor men är strandsatt här tills familjen anlänt och kan skjutsa hem mig. Vill hem och äta pizza med Albert! och lukta på Lenas fisar.

Ligger i sängen i gästrummet hos mamma och pappa. Har inte internet på rummet och orkar inte gå ner för att koppla in mig på deras nät. Jag saknar Albert. Är här för att vara höns- katt- får- och åskvakt i helgen. Mamma, pappa och Jessica ska till Göteborg för att hälsa på Tuija och Dan. /snäll

 

I onsdags var jag barnvakt igen åt busarna som är tre och fem år. I torsdags firade jag att vara hemma igen med Albert och massa film och snask, åsså klippte jag (nej, frisören) mieg, såhär blev det:

Bra va att jag typ gjort bilden mer otydlig i Pixlr-o-matic så man inte ser så mycket? Damn, det är för roligt att fixa om kort i det progrogrammet, hihi. Håret är kort och avklippt rakt av, så nu är det typ samma längd runt om och inte massa onödigt tjaffs (uppklippning). Det ville ni veta va!

 

Idag (fredag) var vi med Lena till veterinären, hon fick sin andra vaccinationsspruta. Första gången hon fått åka cykelkärra. Sen hemma igen tittade vi på när alla kissarna sprallade omkring på gräsmattan, Albert klättrade upp för att hämta Lena i ett träd osv. Det ville ni säkert också veta. Det var fint alltihopa.

 

Men en sak som jag skriver oavsett om ni vill veta eller inte är att vågen visar 50 kilo nu!! :)) Det är första gången i livet. Nu måste jag bara fortsätta äta lika mycket (skräpmat) så att jag inte går ner till mina vanliga fjuttkilon. Kanske är det mina lama styrkeövningar som gör sig belönta? Muskler väger ju mer än fett har jag hört. Hehehe *försöker inbilla sig att hon är starkare istället för bara mer slapp*

Jag ska vara hos mamma och pappa till på onsdag, mamma fyller år och ska firas och jag tänkte hälsa på deras nya höns. Älskar höns. Men det blir jobbigt att vara hemifrån Albert och kissarna som vanligt. Albertprinsen har ont i magen och känner sig lite febrig. Dessutom får han inte sova så bra som han behöver och vill för att jag är mammig och vill att katterna ska få sova med oss. Han vaknar massa av Lenas snuttande, purrande och bitande i fötterna, så kanske får han sova bättre när jag inte är hemma och kattar mig. Uh, jag är nog för självisk i min mammighet. Vill ju mest bara att vi alla i familjen ska ligga och ha det gosigt tillsammans i sängen, men det fungerar visst inte som jag vill. Måste överväga att ändra på mig själv hära.

 

Puss

Så här ligger det till. När jag inte bloggat några dagar så har jag istället bland annat 1) varit barnvakt till två busiga pojkar, 2) vi har haft Patrik och Robin här på grill- och milkshakepartaj, och 3) mamma, pappa och Jessica har varit här på middag och sagan om ringen-kväll.

 

Nytt om katterna är att jag fått torka upp bajs + bajsränder från golvet för att Göran har dragit rumpan där efter en kletig historia i kattlådan. Lena har tagit att leka i kattlådan till en ny nivå - hon använder kissklumparna som fotbollar, dräller kattsand i badrummet + hallen och senast igår hittade jag en liten bajskorv utanför lådan som hon lekt med. Lena har också tagit snutteriet till en ny nivå. Hon snuttar över hela mig som om hon inte ätit på flera dagar fastän det högst kan ha varit några få timmar sen, och ja, jag blir slemmig. Har nån slags hatkärlek till det. Det är liksom gulligt och smickrande, men lite äckligt, jobbigt och påträngande samtidigt. Bruno sover i cykelkärran på terrassen.

Ugh. Var på sjukhuset nyss och lämnade blodprov. Dom började i höger arm, tog rör på rör och ja ba, shit är hon inte klar snart?! Sen var jag på väg att svimma, dom fick lägga mig ner, det ringde i öronen och det var på vippen till att jag skulle kräkas. dom sa att jag var kritvit i ansiktet. Blodet rann ner längs armen för att dom hade behövt avbryta och stolen blev kladdig. Sen när jag började må bättre och färgen i ansiktet började komma tillbaka erkände dom att det var 6 rör kvar att fylla!! Så vänster arm var näst. Fast det gick bättre, jag låg ner och höll en snäll sjuksköterska i handen. Efteråt fick jag dricka lite vatten och dom tvingade med mig en kräkpåse till hemvägen.

 

Usch, jag avskyr verkligen att svimma/nästan svimma :< it sucks. har aldig hänt förut när jag lämnat blod, men fan, dom tog ju så många rör att det kändes som att det inte skulle finnas nåt blod kvar i min lilla kropp när dom var klara.

 

Herregud, det var det värsta jag varit med om hittills. Göran hoppade upp och la sig på min mage och purrade. Lena kom strax därpå och det blev ett öronbedövande kurrkalas. Men Lena var uppenbart vrålhungrig, luktade katt-toalett, och det är ju tätt sammankopplat. Så hon försökte hitta mjölk i min armhåla, näsa, mun, på min näsa, mun, haka, händer, axel.. Jag blev slemmig, på min axel låg en liten slempöl, så jag försökte hålla henne borta. Då försökte hon med Göran istället, snuttade på hans tassar och hals. Sen började hon snutta ner mot hans mage och slutade purra. Då slutade Göran också att purra och hoppade ner från sängen. Så ja jag blev ju uppenbarligen tvungen att gå upp och mata Lena för att inte drunka. Hon slängde i sig maten och sen var det bra. Nu är jag vaken och ligger och andas in frisk luft som ibland vispar ihop sig med Lenas pruttar.

 

Jag försökte nyss förklara vår överrenskommelse för Lena - Jag ger dig mat, husrum och sällskap, du ger mig sällskap in return, och det innefattar att du lyfter på svansen när matte klappar dig.

 

Den damen har en tendens att bara lyfta på svansen sådär tillgivet när Hon vill och är på goshumör. Jag kanske är kinkig? Är ju så van vid Bruno som lyfter på svansen så fort man stryker över svansroten, typ oavsett om han är sur, arg, glad eller busig, eller till och med mitt i en kattfight. Men tro mig, när Lena väl vill ha gossällskap, så är hon verkligen gosig. hon piper, jamar och tittar i ögonen, stryker sig, pussas och purrar lika högt som storebror Göran, och då åker såklart svansen upp precis som den ska.

 

Lena är en riktig fräckis! hon attackerar Göran så fort han är inom syn- och räckhåll. Sen hänger hon kvar på hans mage alternativt runt hans hals typ och biter tills han i stort sett får nog (kan dröja ett tag) och brottar ner henne (utan problem) så att hon hamnar i världens underläge, och då ger hon ifrån sig värsta förfärade pipet, typ: "nej vad göör du för nåt, är du inte riktigt klok?! sluta!". Fast Göran verkar road av det. Dom busar mycket med varandra dom där två. Tycker allt att Göran har varit inne mer än han brukar sen dom blev lekkompisar. Superroligt :-)

Bruno snarkar, Lena pruttar och Göran purrar <3

 

Jag luktar nog mest bara illa i munnen och lyssnar på den här:

Att göra sig själv tillfredsställd borde ju vara det finaste med livet?

 

fisa när man är gasig i magen, bajsa när man är bajjenödig, kissa när man behöver kissa, dricka när man är törstig, äta när man är hungrig, kela när man är kelig, sexa när man är kåt, sova när man är trött, dansa när man har massa energi i kroppen, åka berg- och dalbana när man behöver spänning, umgås när man är i behov av sällskap, njuta av solnedgångar, musik och sånt fint när man är fin och go i huvudet osv.

 

Sen måste man ju typ tyvärr göra precis tvärtom, som att jobba när man är trött, sitta på föreläsning när man har massa energi i kroppen, behöva vänta på mat när man är hungrig, osv.

 

Fast hade man inte haft motsatserna och det dära dåliga skulle nog det dära fina nog kanske inte vara så speciellt jätte-tillfredsställande, kanske? Plus att man helt enkelt måste jobba för att ha råd att skaffa en säng att sova bekvämt i och mat att stilla hungern med.

Åhå.. Mina mammanerver alltså. Skitjobbigt att lämna Smilla ensam när hon är sådär kramig och gosig och busig. Hon blir supersprallig när jag kommer och måste kela, bitas och jama på samma gång, sen sprallar hon i typ en och en halv timme och när hon väl somnat i knät så blir det efter ett tag dags för mig att gå hem, och då, fastän hon är supertrött, så springer hon till mina skor och börjar bita i dom.. :( böhö. Känner mig elak. Känner mig elak när jag går ifrån henne och jag känner mig otillräcklig när jag lämnar mina missar här hemma. Fast dom är ju åtminstonde tre stycken och har varandra. Pluttisar. Mitt hjärta blöder lite för er allihop.

Mår lite illa. Albert grillade kött åt oss innan han gav sig iväg till Göteborg. Men köttet var alldeles för salt, äckelsalt. Aldrig mer färdigmarinerat från coop. sen gick illmåendet i stort sett över, så jag var ju tvungen hära att moffa i mig mängder med franska våfflor för att fylla tomrummet som albert lämnade ni vet. nu är jag lite illamående och hungrig efter mer på samma gång. men inte mer franska våfflor, och inte mer grillat kött. blä. Lena är go, purrig och rund om magen.

 

Idag och fram till söndag är jag kattvakt åt lilla Smillabus. hon är verkligen galet busig, värre än Lena. Och det vill inte säga lite! Ska snart gå dit och natta henne; kela, busa, mata, vattna, tömma kattlåda, osv. Det är en stor katt, 14 veckor prick som Lena, men med mycket längre ben, längre kropp.. och vassare tänder! Fast i och för sig är hon nog inte så ovanligt stor, det är bara det att Lena är ovanligt liten.

 

Så här såg Smilla ut när hon var 10 veckor:

Vet inte ens om Lena är så stor nu som 14 veckor. En liten plutt är hon, med mycket energi.

 

Nästa vecka är jag kattvakt åt Patriks Sudden. Han är en stor go och trevlig luns med några fler år på nacken och med kanske inte riktigt fullt så mycket energi..

Åh, min vän Anna la upp en länk till ett jättefint hus hon vill ha. det gjorde såklart att jag också blev tvungen att leta hus (ja, jag blev tvungen).

Här är det jag vill ha:

 

Det ligger i fina fina Lerum utanför Göteborg. Nääs, som också ligger i Lerums kommun har albert och jag trevliga minnen ifrån. Vi hotellstädade där en gång på natten tillsammans och när vi var klara var vi tvungna att vänta några timmar på bussen i typ 20 minusgrader. Mitt i vintern var det, och snöigt. Så vi gick, och gick, och pussades. Och var så nära varandra vi kunde. Där var det fint! Där skulle jag gärna bo.

 

Synd vi inte är lite mer rika, och har fasta stadiga jobb som går att flytta på. Men jaja, än är vi inte gamla. När man tänker på det så är ju 23 år inte speciellt mycket.