Igår hade vi förresten tre visningar på vår lägenhet! Två av tre var jätteintresserade och idag är vår lägenhet bortplockad från Heimstadens hemsida, så vi gissar att den blivit norpad?! Tyvärr verkade ingen av dom jätteintresserade så jätteintresserade av att flytta tidigare än 1 juni, möjligtvis 1 maj. Vi hoppas på det senare alternativet!

Mamma och Jessica hämtade mig på förskolan igår också. Vi åkte och fikade och kikade utanför på vår blivande lägenhet (igen). Mamma var snäll och tog med sig alla dagstidingar hon och pappa inte sopsorterat än. Ikväll ska jag alltså roa mig med att packa ner finporslinet i flyttkartonger. ALLT som handlar om flytten är roligt just nu. Så roligt att förrådet nu är organiserat, badrummet är tömt på onödiga partiklar och artiklar, och vardagrummet är tömt på filmer och böcker.

*äter en sandwich*

Igår började min tre veckor långa VFU (Verksamhetsförlagd utbildning)! Barnen skulle genast visa mig allt dom gjort sen sist jag var där och det var som att jag aldrig varit ifrån dom. Gullpluttar. Men som vanligt är det ju rätt så JOBBIGT att spendera 6 timmar av dagen med att lyssna, prata, leda lekar, krångla med barnens ytterkläder, torka, mata och pedagoga sig, när man är van vid att bara driva runt i en avslappnad vuxenmiljö på universitetet. Tack och lov är personalen på min avdelning lika söta som barnen.

Söker du efter en fin 2:a på öster i Katrineholm, eller känner du någon som gör det?
http://www.blocket.se/vi/38832317.htm


Vårt söta vardagsrum som förhoppningsvis snart tillhör någon annan.

Gårdagens höjdpunkt var att fika och promenera runt på norr med Annika som var på genomfart genom Katrineholm. Vi gick förbi och spanade utanför Alberts och min blivande lägenhet flera gånger, och Annika blev lite avundsjuk.  När hon åkt vidare till Stockholm och sin David mötte Albert upp mig och vi gick några varv till runt vårt blivande kvarter. Det kommer bli så jäkla fint! *pirr i magen*. Jag undrar hur ofta jag kommer passa på att passera där innan vi får tillträde, och om grannarna till slut kommer bli misstänksamma mot mig.

Igår undvek Göran oss, han ville inte prata och absolut inte gosa. Dels var han nog upprörd över det vi utsatte honom för kvällen innan, och dels ville han nog inte riskera att bli satt i bur och fraktad till den otäcka veterinären ännu en gång. Men det behövde han egentligen inte vara orolig för eftersom han lyckades producera säkert fem stora fina kissklumpar i kattlådan igår! Däremot kräktes han inatt, fast det är vi ganska säkra på har att göra med att den nyinköpta kattfoderpåsen på något mystiskt vis hade fått hål i botten, misstänkt likt tuggmärken. Dessutom innehöll spyan en hel del smått och gott. Ibland gillar vår Göran att äta kanske lite väl mycket. Idag mrr-ar, purrar och jamar Göran i vanlig ordning och har till och med hunnit med att stå och skälla på fåglarna från sin plats på balkongen. Bruno ligger och softar i en flyttkartong.

Okej. För att göra en lång historia kort kan jag säga att Albert och jag igår morse lite lamt bestämde oss för att lika lamt börja leta efter en större lägenhet. Samma kväll fick vi titta på en lägenhet, blev dökära i den och i förmiddags skrev vi på kontraktet och sa upp vår nuvarande lägenhet. Så senast den första maj flyttar vi!! Visst är vi härligt impulsiva och bäst?!

Lägenheten är vår dröm. Det är en trea på norr på 80 m2. Den ligger längst ner i huset, har egen terass, två toaletter, en DISKMASKIN, två hallar varav en har en egen ingång på gaveln av huset (:')). Sen att den är i skitbra skick och ligger typ så centralt och mysigt man kan komma är ju bara för bra för att typ vara sant. Det enda negativa vi kan komma på med den just nu är att badrummen har plastgolv och inget badkar. Men de e helt ok.

Lille Göran blev dessutom sjuk idag mitt i all annan spänning också. Han har ju haft urinsten förr så symtomen kände vi igen - han kissade bara små droppar och gick runt och ylade. Vi fick komma på en jourkvällstid hos veterinär-Per. Han trodde däremot att det kanske bara var fråga om någon infektion eftersom blåsan var tömd. Göran blev uppladdad med vätska i nacken för att vi skulle kunna se om han kommer igång med kissandet under natten. Orolig husse och matte hoppas att han gör det.

Mitt i allt det här har vi inte hunnit äta kvällsmat. Nu är vi så hungriga och våra hjärnor så omtumlade att vi varken vet in eller ut. Förutom allt det nämnda har jag hunnit med att resa till Norrköping, redovisa med gruppen och träffa Joline. Våra kebabrullar special kom precis hemleverarade *grina av utmattning* Jag kan tillägga att Albert och jag knappt sov någonting natten till idag pga pirr i magen!!

Från hallen hörs det DUNIDINSIRUNS och klor som slirar på golvet. När jag tittar ut från min fotölj i vardagsrummet ligger Göran tryckt med nyllet i golvet och stirrar på musen vi lekte med nyss. "Vad gör du Göran?" "MrrrR?" säger han och tittar på mig. Sen springer han hit och mrr-ar lite till med svansen i topp och lilla huvudet sänkt och dom stora ögonen tittandes i mina. För ja, han tittar i ögonen. Vi tror det är lite därför Bruno inte tål Göran så bra, dom talar inte riktigt samma språk. Bruno är väldigt mycket katt och avböjer artigt med blicken när man tittar på honom, om han inte är busig, bråkig eller vill någonting extra särdeles mycket.

På kvällarna när jag gått och lagt mig brukar jag ropa på Göran med min gosegosröst. För vilken annan röst går väl att använda när man pratar med katter? Efter lite lock och pock brukar man höra "Mrrr" och små tassar som närmar sig. Sen hör man det sedvanliga bilbrums-kurret och Göran hoppar upp för att lägga sig på magen och trycka upp arslet i ansiktet på en. Bruno är gentleman och sover i fotänden eller i sin korg bredvid sängen.

Nu sitter Göran i hallen och ylar.

Jag kan säga att vi hade grova problem med Göran när han började närma sig sin tonårstid. Han jamade förskräckligt högt, och länge. Och detta satte han igång med om Albert, jag eller Bruno gick hemifrån. Så när Albert på den tiden åkte till jobbet vid klockan tre på natten satte Göran igång att jama. Högt. Och länge. Att jag skulle till jobbet vid klockan sex och behövde sova var ingenting som han visade hänsyn till. När vi efter en tid hade levt med denna frustration och Bruno nästan aldrig orkade vistas hemma längre gick det till och med så långt att vår granne en gång knackade på och berättade för oss att vår katt skriker om dagarna. Jo tack, vi vet. Sorgligt nog trodde grannen att det var någon sorts fråga om djurmisshandel. Vi däremot tyckte snarare det var någon sorts fråga om människomisshandel. Tack och lov avtog Görans värsta skrikmani med tiden, fast fastnar Göran i trapphuset brukar vi nog ganska snart höra det genom vår solida dörr. Han är inte rädd för att yttra sig verbalt den katten.

Åt nog precis en semla från himmelriket misstänker jag!! Det var den bästa jag ätit hittills! Ja, vi har redan tjuvstartat ca 10 gånger i år. Har aldrig förut mosat i mig någonting någonsin så fort och så njutningsfullt tror jag. Tänk er det godaste man kan äta - Så god var den + Dubbelt så god! Utanför semlebutiken mötte vi även andra semlejägare, dom hette Tessan och Tessans pojkvän.

Kanske blir vi även tvungna att köpa varsin semla till idag, för att verkligen försöka tröttna på semlor innan den här ljuva tiden är förbi? Dessutom glömde vi cykeln utanför Sultans.

[7:33:20 PM] Johanna Udd: nu går vi
[7:33:23 PM] Johanna Udd: bara så du vet
[7:35:10 PM] Albert Rutstrom: ser inte att du är påväg någonstans... ?
[7:35:27 PM] Johanna Udd: jo, fast starten är långsam
[7:35:55 PM] Albert Rutstrom: jaha, när beräknas rejset mot dörren starta?
[7:36:13 PM] Johanna Udd: kl.19:38

Jag är försenad.

Ibland får jag riktigt dåligt samvete av att vara en av alla de människor som hjälper till att förinta andra arter och förstöra jordens atmosfär, mark och vatten. Det är inte bara pinsamt, det är ju färfärligt, för att uttrycka det milt. Ja, jag känner mig som en elak bacill. Det är obehagligt att tänka på hur många människor som lever i och formas av vår mänskliga bubbla, omedvetna om vad vi bidrar till. Förhoppningsvis är fler medvetna än omedvetna. Hur många är det inte som skiter i att sopsortera, duschar en timme varje dag, diskar under rinnande vatten, låter hushållets elförbrukare stå och dra el dygnet runt, tar bilen till affären för att handla en liter mjölk, köper mat som antingen transporterats runt halva jordklotet och/eller producerats under dåliga förhållanden för människor, djur eller natur. Usch för storbruk och långa transporer. Småbruk och närproducerat ska det väl ändå va!

Jag är inte särskilt politiskt insatt men har visst en åsikt ändå. Miljö och relationer tycker jag är det viktigaste vi har att vårda; relationer till andra människor, andra djur och till vår natur. Det är det viktigaste, men ändå är det så lätt att luta sig tillbaka i soffan och bara följa med strömmen. Det är inte lätt att att alltid göra rätt. På Alberts och min plussida har vi väl att vi inte äger eller brukar någon bil, vi försöker tänka på att köpa svenska matvaror och vi sopsorterar (iallafall metall, papper/kartong och glas, och återvinner petflaskor). På vår minussida har vi att vi diskar under rinnande vatten, tycker om att duscha/bada och att vi kanske inte alltid är så duktiga på att släcka lampor eller stänga av datorerna + säkert hundratusentals andra saker man inte tänker på. Suck för vårt moderna samhälle. Jag håller tummarna för att oljan snart tar slut åtminstonde.

På två timmar lyckades Madde och prinsessan på fjärten skrapa ihop fyra perfekta sidor om hur joniserande strålning inom sjukvården påverkar människokroppen. Score!!

Albert tyckte jag sparat så mycket hår på muffen att man snart skulle kunna göra en fläta och stänga till där. The gates of Moria sa han. Och ja, dom mäktiga hallarna i Moria låter inte så illa i munnen! Eller var det uråldriga? Albert försökte med "Mellon".

Bruno är ute och ränner i snöblasket. Göran satte en tass utanför dörren. Det räckte för att han skulle skaka av tassen och snabbt dra tillbaka den in igen. Efter lite lock och pock lyckades jag få in honom i lägenheten från trapphuset, en ganska enerverande uppgift om inte läskiga barn befinner sig i närheten. Barn är det värsta Göran vet, näst efter att få en citrusfrukt upptryckt i nyllet. Här inne har vi roat oss med "matte-kastar-mus-och-Göran-hämtar"-leken. Han är en riktig stjärna på den leken! Fast han hämtar bara så långt att matte ser. När han var liten kom han hela vägen fram och la musen/tussen/snurran i handen på oss. Imponerande va?

En vår bestämde vi oss för att skaffa tillökning för att vi tyckte så synd om Bruno som var ensam katt i hushållet. En ytterst idiotisk anledning tyckte Bruno, men det visste ju inte vi. Planen var att skaffa en söt liten tjej till honom. Han fick Göran. Anledningen var att när vi skulle välja ut en katt-tjej så råkade det vara Göran, den skruttigaste av dom alla, som kröp upp i min famn på golvet, rullade ihop sig till en liten bulle och somnade. Vi blev rörda, men vi hade bestämt oss. En tjej skulle vi ha! Jag la ifrån mig Göran för att göra plats åt kullens flickor, varpå Göran snabbt direkt kröp tillbaka upp och la sig. Jaha, då var det kört.

Dom två första dagarna hos oss vågade Göran inte lämna vår säng pga långhårigt rött morrande monster på golvet. Efter någon vecka tog vi med oss lille Göran ut i en korg, och med Bruno i släptåg slog vi oss ner på en gräsplätt utanför kyrkan på Norr. Göran var rädd för gräs. Den lilla filten vi hade att sitta på vågade han inte lämna. Lille snutte Göran.

Till vår stora sorg har vi inga bilder från när han var sådär riktigt liten, vår dator med alla fina bilder kraschade och allt gick förlorat. Men en bild från när han ser lite större och tonårings-tuff ut har vi här:

Bortsett från alla semlor, muffins och chips jag slukat den här veckan (ehum) tänkte jag nämna att vi sett på ännu en sevärd film - Flickorna i Dagenham, med den lite slarviga originaltiteln We want sex.

Kritiker.se skriver: Filmen är baserad på händelserna runt strejken 1968 som kvinnorna på Fords bilfabrik i Dagenham genomförde i protest mot sexuell diskriminering. När de i protest marscherade till Westminster bar de en banderoll med texten ”We want sexual equality”, men då banderollen inte hade blivit helt utrullad så blev det bara kvar texten “We want sex”.

Humoristiskt val av titel skulle väl vissa säga, tröttsamt skulle jag säga.. Se den!

Efter en produktiv skoldag med gruppen kom jag hem, slog näven i bordet och kammade hem niondeplatsen på Telewalkers highscorelista. Så, mina kära vänner, ska skåpet stå! Denna vinst ska firas med mammas korvstroganoff och Estrellas sourcreme & lotion-chips.

Vi tycker om film i vår familj, och den här veckan har vi lyckats se på tre filmer som jag kan rekommendelisera.

• Water for elephants var fin att titta på. Har tidigare tyckt att Robert Pattinson varit lite fjösig, kanske mest för att jag tycker Twilightfilmerna är väl magstarka och baconfeta, men i den här filmen var han bra. Reese "Withoutherspoon" hade jag ingen direkt känsla kopplad till innan och inte efter den här filmen heller egentligen. Elefanten var söt.

• Larry Crowne med Tom Hanks och Julia Roberts var bra! Kanske lite just för att den var med Tom Hanks och Julia Roberts.

• Idag såg vi även Järnladyn på bio, tillsammans med några andra par, fast som till skillnad från oss var i övre medelåldern. Den var intressant och sevärd. Meryl Streep är bra. Fick idén från Anna som också planerade att se den på bio med sin kille, har ni sett den än?

Ett minus med biokvällen var väl att vi tänkte vara smarta och köpa billigt godis i turkkiosken bredvid bion. Billigt blev det, men godiset hade gått ut i datum för ett år sedan. Ett plus får affären däremot för sina exotiska godissorter (se bild).


Camel balls - extra sour och liquid filled.

Idag har det hänt väldigt spännande saker. Jag fick en present av Jennie - näsdukar! Hur visste hon? Kanske för att jag alltid lånar näsdukar från hennes och Marikas ficka? Kanske för att min näsa alltid ser så snuskigt våt ut? Förutom näsdukar som jag då alltså inte idag har behövt låna har jag istället lånat ett block av Linda, ett USB-minne från Therese, en våtservett av Anna och bestick från Jennie. Mer spännande saker som hänt är väl att Anna har legat på golvet, Angelica har legat på en stol, jag har haft gråblå händer och Therese har haft ont i svanken. Dessutom kom vi hem en timme tidigare än planerat.

Jag är inte säker på att jag fått med alla spännande detaljer, men det får duga för nu vill jag inte skriva mer och det är min blogg så jag bestämmer. Hejdå nu blir det chips med kattgos i soffan!!! Glömde jag nämna att det nu är helg för vår del, aazum!


Jennie och näsdukarna hon gav mig.

Nu har vi glada katter här hemma! Albert och jag tog en långpromenad i det soliga kalla vintervädret och råkade få med oss en hel drös med nya kattleksaker hem, plus två muggar som det står "cat lover" på. Den leksak som än så länge får högsta betyg tycker både Bruno och Göran är kattcigarren med kattmynta i.

Jag kan förresten skvallra om att Göran lyckades hitta ett paket med gammal påläggsskinka i soporna inatt som han glupskt slukade, skinkan alltså. Paketet lämnade han som en liten ledtråd på mattan i köket.


Våra nya "cat lover"-muggar.


Bruno rejvar och Göran crejvar.

Skolan den här veckan har bestått av en enda lång väntan kändes det som. Vänta på tåget, vänta på att komma fram, vänta på att föreläsningen ska börja, vänta på att föreläsningen ska sluta, vänta på att nästa föreläsning ska börja, vänta på att den föreläsningen ska sluta, vänta på tåget, vänta på att komma fram, osv. Någon som läst så här långt? Helgen var efter all väntan välkommen! Den invigde dock prinsessan på fjärten, prins Albert och kapten Patrik genom att vänta två timmar på att få en varm pizza hemlevererad, bara för att få en kall. *inte nöjd*.