Till Lena.

Jag vill inte glömma, jag vill inte gå vidare. Jag vill inte att tiden går. Jag vill stanna, spola tillbaka. Jag ser dig Lena fortfarande så tydligt, jag blir så ledsen varje gång jag går på toaletten och du inte kommer för att se ner i den när jag spolar, när du inte sitter på kattlådan och väntar på mig när jag duschat och drar undan draperiet. Jag ser dig hoppa in genom fönstret med din klumpiga fina världens bästa lilla kropp. Jag ser dig springa till mig i galopp från buskarna när jag ropade på dig, som ett skott sprang du in genom dörren. Nu är det alldeles tyst på gården. Nästan alla löv har fallit sen du dog, kan se dig rejva runt i lövhögarna, men allt är bara en dröm. Jag känner dig fortfarande mot mitt bröst, dina trampande tassar, klor, dina pussar, våra pussar. men du är inte här. Och jag saknar dig. Jag vill inte att det är såhär. Varför får vi inte leva mer tillsammans? Vi hör ju ihop du och jag Lena. Du hör hemma hos oss. jag älskar dig. Kan inte sluta gråta, jag sörjer dig så det gör ont, min bästa vän. Jag vill inte säga hej då. Jag vill att du kommer hem, kom hem älskling. Låt mig smeka din päls, pussa på din nos, vagga dig i min famn. Och aldrig aldrig släppa taget. Du var världens gladaste, busigaste, gosigaste och tuffaste katt. Jag kommer sakna dig för alltid. Känner mig så ensam utan dig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte är ledsen där du är nu. Vår underbara missebebis. Du stal våra hjärtan.
 

Livet är gött, världen är stor.

Åh herregud, jag tänkte att jag skulle arbeta lite mer på min metoddel i det urtråkiga skolarbetet jag håller på med just nu, helst innan jag går och lägger mig. Men fyfan, fyfa-an. Småångest över att behöva sitta med det här dötrista arbetet, och över att inte lyckas motivera mig till det! Ja, början på tredje året börjar ju inte så jäkla bra, är så skoltrött. Gnäll gnäll gnäll. Är trött på att lyssna på mitt egna gnäll i huvudet.
 
Sen så bara är jag sådär nivet, sugen på att bara ha skoj och ha det skönt! Och det är ju döden för skolmotivationen. Helst ska man gilla att ha tråkigt och att liksom utföra nåt slitsamt, som att få ner text på papper. Just nu är Det lite väl långt ifrån första platsen på min gilla-lista om vi säger så. Jag menar fyfan, jag är inte speciellt intresserad av att redogöra för skillnaden mellan kvantitativa och kvalitativa undersökningar, eller för skillnaden mellan att anlägga barns perspektiv eller barnperspektiv. Nej, jag ÄR inte intresserad av det här. Jag vill bara göra revolt! Göra förbjudna grejer och slippa straffet efteråt. Typ. Jag är kanske inne i en.. 23-årskris? Ja herre, var tvungen att tänka efter om jag var 22 eller 23 nu. Vad Gör man av sitt liv egentligen?! Tittar på TV? uh. Det är undanflykten. Kan inte göra nåt roligt, för jag måste ju göra skolarbetet, men istället för att göra skolarbetet så knäpper jag på teven. Det är den sorgliga sanningen.
 
Albert sa att han kan dra ur antennsladden om jag vill, men då blev jag förtvivlad. För hallå imorgon kommer ju x-factor och på söndag börjar ju Solsidan igen!

Stackars lilla Lena fastnade i vår blomställning med benet, spottade, skrek och fräste. Troligtvis pga karma, så kanske slutar hon sprätta jord ur blomkrukorna nu?


Lenispenis.

Okejdå, orkade gå ut och sopa terassen, fylla på katternas utevattenskål och busa med tissetasserna litegranna. Men jag är fortfarande kissenödig!
 

Lat höst.

Åh fyfan hösten alltså, vad fin den är! Det var grymt fint ute idag när Albert och jag strosade runt på stan och tog en fika. Katrineholm blev väl utsedd till Sveriges tristaste stad för några år sen, men det är inte dumt att kunna hålla det avslappnade tempot här och sen ha fem minuters promenad hem. Riktigt fint ibland.
 
Här skulle det passa med en fin bild på katterna ute i det fina vädret, men jag ids liksom inte dra ut med kameran och knäppa ett kort. Precis Så lat är jag just nu. Eller nej föresten, det är nästan värre än så. Orkar ju inte ens gå på toa nu fastän jag är kissnödig..

är varm

VFU-texten är klar. Jag har dragit mig för att göra den och det är så otroligt stressande att ha massa pluggjobb som lagts på hög. Nu tittar jag på TV, gör typ inget annat sen vi fick låna antennsladden av Linnea och Anna. Älskar't. Och äntligen känner jag mig skön i kroppen. Jag tror jag tar igen fyra år av TV-saknad. Fast jag Har inte saknat den, men jag har nog svårt att göra av mig med den igen.. För det är ju så mysigt! Lena purrar och gosar och luktar gott med mig i soffan. Å vad jag känner kärlek för den katten. hon är så go och fin att pussa på munnen. Mm, det luktar så gott här! Min fina kille ligger i sängen och sover. Han är också go och fin att pussa på munnen. Herregud vad jag är lyckligt lottad. Marsglass finns det i frysen också.
 
Kärlek till världen från mig.

RSS 2.0