Jag vill inte glömma, jag vill inte gå vidare. Jag vill inte att tiden går. Jag vill stanna, spola tillbaka. Jag ser dig Lena fortfarande så tydligt, jag blir så ledsen varje gång jag går på toaletten och du inte kommer för att se ner i den när jag spolar, när du inte sitter på kattlådan och väntar på mig när jag duschat och drar undan draperiet. Jag ser dig hoppa in genom fönstret med din klumpiga fina världens bästa lilla kropp. Jag ser dig springa till mig i galopp från buskarna när jag ropade på dig, som ett skott sprang du in genom dörren. Nu är det alldeles tyst på gården. Nästan alla löv har fallit sen du dog, kan se dig rejva runt i lövhögarna, men allt är bara en dröm. Jag känner dig fortfarande mot mitt bröst, dina trampande tassar, klor, dina pussar, våra pussar. men du är inte här. Och jag saknar dig. Jag vill inte att det är såhär. Varför får vi inte leva mer tillsammans? Vi hör ju ihop du och jag Lena. Du hör hemma hos oss. jag älskar dig. Kan inte sluta gråta, jag sörjer dig så det gör ont, min bästa vän. Jag vill inte säga hej då. Jag vill att du kommer hem, kom hem älskling. Låt mig smeka din päls, pussa på din nos, vagga dig i min famn. Och aldrig aldrig släppa taget. Du var världens gladaste, busigaste, gosigaste och tuffaste katt. Jag kommer sakna dig för alltid. Känner mig så ensam utan dig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte är ledsen där du är nu. Vår underbara missebebis. Du stal våra hjärtan.